Varje workshop-pass har utvärderats av både studerande och workshopledare och det finns återkommande synpunkter från de tre åren. Då workshoparna, och därmed också utvärderingarna, har utvecklats från år till år är det emellertid inte möjligt att jämföra resultaten rakt av.
Vad som är mest framträdande bland det som lyfts som positivt är att få diskutera de ämnen som workshoparna tar upp och att få höra hur andra resonerar, det framstår som att det inte är helt vanligt förekommande med fria diskussioner där de unga får resonera utan att det finns en förväntan på ett rätt svar. Av utvärderingarna att döma går det att se att workshoparnas blandning av olika moment – helgruppsdiskussioner, diskussioner i mindre grupper och mer praktiska moment kopplade till ”case” gör att de innehåller något som passar de flesta. De som är bekväma med att prata i helgrupp får möjligheten att göra det, medan de som trivs bättre med att diskutera i mindre grupper får utrymme i de delarna av workshopen. Det lyfts också i utvärderingarna att det upplevts som positivt att prata om sex på öppet och icke-dömande vis.
En elev skriver i utvärderingen vad hen uppskattade med workshoparna:
”Att det är mer än man tror som definieras som sex, att det
ALLTID är okej att säga nej, hur man säger nej.”
Majoriteten av de unga lyfter upp värderingsövningen ”heta stolen” som positiv, den övningen är en av flera moment där enskilda elever fått frågan om de har velat redogöra mer utförligt för sina tankar och resonemang. Målsättningen har varit att alla elever ska få frågan någon gång under varje workshoptillfälle, då vi varit mycket medvetna om att de studerande ibland tycker att det är ett pinsamt och jobbigt ämne så har ledarna varit noga med att understryka att de som deltar alltid har rätt att säga ”pass” om de inte vill svara. Vi har sett i utvärderingarna att många har uppskattat att de fått möjligheten att svara, men att det inte varit något tvång, samtidigt som vissa trots möjligheten att säga ”pass” upplevt det som utpekande att få följdfrågor.
Som nämnts ovan har några studerande ogillat att få följdfrågor i samband med ”heta stolen” och vissa har inte uppskattat att få följdfrågor över huvud taget. Vi som jobbat med Fair Sex har bearbetat just de påståenden som använts under ”heta stolen” extra mycket med anledning av att det är en övning som kan upplevas som känslig, vi har landat i att övningen för med sig så mycket positivt att den är bra att göra. Samtidigt är det av mycket stor vikt att de påståenden som ungdomarna får ta ställning till inte bjuder in till någon form av kränkning, att påståendena inte har ett rätt eller fel svar och att de studerande fullt ut förstår att de får välja själva om de vill berätta hur de resonerat eller inte.
En annan övning som lyfts som specifikt positiv är ”Alex & Kim”, där de studerande i mindre grupper får resonera kring ett fiktivt par – ”Alex och Kim” – och hur dessa kan kommunicera och ge uttryck för vad de vill och inte. Övningen blir väldigt konkret och därmed möjligen till hjälp för ungdomarna i deras framtida samspel med andra, utan att för den delen vara utpekande och privat. Här får ungdomarna verkligen diskutera vad det innebär att lyssna efter ett ”ja”, något som är centralt i workshoparna.
En annan elev om workshoparna:
”Det var bra eftersom det var annorlunda än biologitimmarna i skolan med s.k.
’sexualkunskap’. Nu togs det upp bra saker som man faktiskt stöter på i verkliga livet.”
