Metoden Fair Sex var från början ett koncept där workshopar om sexuellt våld och gråzoner hölls
med ungdomar, parallellt med att personalen på skolorna utbildades i jämställdhet och gavs verktyg
för att upptäcka och agera mot sexuella trakasserier.
Genom att komplettera punktinsatserna riktade mot unga med strukturella insatser mot
vuxna, var ansatsen att skapa stabilitet och långsiktighet.

Inom Fair Sex har vi träffat grupper med ungdomar utan att dela upp dem utifrån antagande om kön. Dels för att vi inte kan veta hur ungdomarna identifierar sig, dels för att vi tror att en uppdelning av det slaget kan förstärka föreställningar om olikhet. Det kan finnas goda anledningar att dela upp grupper utifrån kön, till att förväntningar på unga ser mycket olika ut beroende på kön, något som leder till olika förutsättningar. Att prata om sex på ett avslappnat men ordnat vis i blandade grupper är något som inte alla har erfarenhet av och det kan ge ökad insikt om hur mycket föreställningar och normer det finns som är kopplade till just kön. I en blandad grupp blir det tydligare att det är mycket få företeelser som gäller för ”alla killar” eller ”alla tjejer”. Genom att ha blandade grupper visar vi också att informationen och det vi diskuterar gäller alla och inte någon specifik grupp.

”Viktigt om att killar och tjejer tycker ganska lika, de är inte så olika.”

-citat från utvärdering

fairsex_kaka

Diskussionerna med unga har varit byggda kring fallstudier och påhittade scenarion, berättelser och värderingsövningar. Upplägget har förenklat samtalet och gjort det möjligt att prata om fenomen och svårigheter, utan att det blir privat. Själva konceptet – en interaktiv workshop är en metod som forskning om preventivt arbete förespråkar (se nedan för källa). När grupper fått ta del av Fair Sex-workshoparna har det inneburit att utbildade ledare träffar en och samma grupp två gånger och låter en viss tid gå mellan respektive träff. På så vis ges ungdomarna möjligheten att bearbeta och fundera på de frågeställningar som lyfts i första passet.

Till och från har det diskuterats om det vore bättre och mer långsiktigt att utbilda skolornas lärare till workshopledare. Att Fair Sex drivs som ett projekt bör trots allt ses som en svaghet och workshoparna skulle troligtvis bli en mer integrerad del av skolverksamheten om de gavs av personal på skolan. Vi menar dock att det är en styrka att det kommer personer utifrån och håller workshopar med ungdomarna. Ämnet som diskuteras kan uppfattas som svårt och lite pinsamt och med en person utifrån kan samtalet i gruppen troligtvis bli mer avslappnat än med en lärare som ska bedöma eleverna i andra ämnen, som de träffar varje dag och som de känner sedan tidigare. Något som eftersträvas under workshoparna är att det ska vara tillfällen öppna för samtal och reflektion, om än med viss styrning, vilket vi tror är möjligt i större utsträckning om ledaren kommer utifrån. 

Vill du läsa rapporten om förebyggande arbete som hänvisas till ovan? Du finner den här.